Mot kvällen red jag till Felicity för att se om nätet till hönsgården kommit. Det hade det, så jag red ner till hönshuet och monterade dit det. Det passade perfekt.
Nu var det bara hönsen som saknades. Andy trodde att vi kunde locka till oss lite vildhöns i skogen. Jag fick en påse med hönsfoder att strö ut på lämpliga ställen.
Medan vi väntade på hönsen så tyckte Andy att vi skulle göra det trevligt för hönsen. Han tyckte att jag kunde rida till Felicity och be om lite hö att lägga i hönsgården. Felicity sa att det bara var att ta det jag behövde från höbalen. Jag tog lite hö och strödde ut det i hönshuset.
Plötsligt fick Andy syns på något vitt bland träden! Vildhönorna hade upptäckt maten. Jag smög försiktigt och lyckades fånga 3 stycken hönor och placerade dem sen i hönshuset.
Andy blev jätteglad och skulle visa sin farmor. Han sa också att jag kanske kan få några ägg om jag kommer tillbaka imorgon!
Senare under dagen red jag till Linda för att fråga om hon hört av Alex. Hon berättade att hon är på väg tillbaka och troligen kommer imorgon. Hon berättade också att druiderna planerar ett rådslag.
Men sen berättade hon något oväntat. Det ska tydligen ha kommit en cirkus till stan. Linda sa att hon trodde att det var något mystiskt med detta och bad mig prata med May i Moorland om det. May hade mycket riktigt sett en vagn och några figurer som såg ut att packa upp ett cirkustält vid Nilmers högland.
Väl där hittade jag en lustig figur. Han presenterade sig som trollkarlen Ydris och jag fattade det som om han skulle anlägga en cirkus där. Tydligen hade han tappat bort sin narr (?) och ville att jag skulle leta reda på honom.
Jag hittade narren i närheten av den trasiga bron till Södra Jorvik. Han verkade lite speciell, minst sagt.
Han bekräftade iallafall att han var vilse och bad mig att eskortera honom tillbaka till Ydris. Trollkarlen berömde mig för att ha hittat honom och frågade vad jag hette. Sen bad han mig titta i burarna på cirkusdjuren och berätta vad jag tyckte om dem.
Problemet var bara att burarna var tomma. Jag berättade det för Ydris och han verkade lite förbryllad över att jag inte kunde se dem. Han sa också att jag kanske kommer att se dem i framtiden och att jag då kanske kunde få med ett hem. Jag börjar tro att han är lite galen.
Ydris sa att narren gått vilse när han letade femklöver. Tydligen kan Ydris inte se dem själv, så han bad mig leta. Om jag bara blundade och räknade till fem skulle jag hitta massor här i gräset. Sagt och gjort, jag gjorde som han sa och konstigt nog funkade det! Jag samlade ihop 5 femklövrar och gav honom.
Sen visade det sig att han inte skulle ha dem själv. Eller jo, han tog en femklöver och satte i hatten. Resten ville han att jag skulle ge till en skön dam som väntade vid järngrinden mot Gyllenåsarnas dal. Det var en bit dit, men nu var jag riktigt nyfiken på vad denne mystiske trollkarl hade för sig.
Damen i fråga stod mycket riktigt och väntade, men jag skulle knappast ha kallat henne skön. Häxan tog femklövrarna och...
...flög iväg in i Gyllenåsarnas dal. Jag fick en olustig känsla av att något var fel, så jag beslöt mig för att rida till Linda. Hon verkade också lite oroad över det jag berättade. Femklöver kan tydligen bara hittas av speciella personer och om de ges bort får de ytterligare magiska krafter. Vi kom överens om att det inte var mycket vi kunde göra just nu annat än att hålla ett öga på den märklige Ydris och hans narr.
Jag tog mig lite mat, skötte om Marble, sadlade Foxy och begav mig till Silvergladebyn för att prata med veterinären om de stackars ankorna. Hon hade lyckats rengöra allihopa och ville att jag skulle ta med dem till Felix. Dessutom hade hon lyckats fått ett oljeprov från fjädern som hon bad mig att ta med till Carney för att se om oljan på fåglarna kom från Mr Kembells oljefält.
Först visade jag Felix ankorna. Han blev så glad att de mådde bra! Jag fick äran att släppa ut dem i fontänen. Sen fick jag ett par snygga rutiga ridbyxor av honom.
Nu när ankorna mådde bra fortsatte jag till Vingården. Carney hade inget emot att jag lånade hans jämförelsemaskin igen. Testet visade att proverna matchade. Jag red tillbaka till Felix och berättade detta, och han föreslog att vi skulle anmäla Mr Kembell för miljöbrott. Jag pratade med rådsmannen i Silvergladebyn och han upprättade en anmälan. Pappersarbetet tar dock lite tid så nu är det bara att vänta.
Vaknade tidigt på morgonen. Jag gick till stallet, pysslade om alla hästarna och sadlade Marble. Jag småpratade lite med Tan under tiden. Hon trodde nu att någon stulit hennes pengar och frågade om jag inte kunde prata lite med Barney vid silon. Enligt Tan har han koll på mycket som händer.
Jag red till Barney, men han hade inte sett någon tjuv. Han föreslog att jag skulle fortsätta till Will, eftersom Will har så bra utsikt från kvarnen.
Will hade dock bara sett vacker natur, men bad mig fortsätta till Elizabeth. Druiderna vet en massa saker som andra inte känner till.
Elizabeth hade inte märkt av något underligt i Valedale, utan bad mig prata med Sonja. Hon har kolla på det mesta som sker i Hollow Woods. Och nu gjorde jag framsteg! Sonja hade hittat ett mynt nedanför ett fågelbo. Jag beslöt mig för att undersöka saken och hittade en röd liten fågel med sitt bo. Tro det eller ej, men fågeln hade inrett sitt bo med Tans pengar!
Jag red tillbaka till Sonja och berättade för henne vad jag upptäckt. Hon tyckte att jag skulle berätta detta för Tan, så jag red hem och talade om det för henne. Tan tyckte att det kändes taskigt att bara ta pengarna från fåglarna, så hon föreslog att vi skulle fråga Mrs Holdsworth om hon hade något glänsade som vi kunde byta pengarna mot. Hon tyckte att det var en härlig historia och letade fram ett halsband med glaspärlor som jag tog med tillbaka till boet. Fågeln godtog bytet! Jag tog med mig pengarna tillbaka till Tan och fick ett par ridstövlar som tack.
Plötsligt hörde jag en röst som ropade på mig. Det var Mrs Packard. Hon och hennes barnbarn Andy hade kommit på att de gärna ville ha lite höns och hu undrade hon om jag kunde hjälpa dem att bygga ett hönshus. Jag red för att prata med Andy, men på vägen dit träffade jag MInka. Hon hade precis renoverat en gammal skogsbana och ville att jag skulle prova den.
Den var rätt svår men Mable tog sig igenom den på ett fantastiskt sätt!
Jag fortsatte sen till Andy. Först fick jag hjälpa honom att hitta en lämplig plats till hönshuset. Till sist hittade jag ett ställe som jag tror blev jättebra. Fin utsikt var det också!
Andy hade redan gjort en liten ritning och föreslog nu att jag skulle leta virke vid den övergivna gruvan.
Det låg plankor med rött virke och skräpade lite överallt vid gruvan, så det var inga större problem att samla ihop vad jag behövde.
Nästa steg blev att snickra ihop huset. Andy gav mig ritningen, hammare och spik. Det tog ett litet tag men så här fint blev det till sist! Är stolt över mig själv!
Nu fattades det ett nät så att hönorna håller sig i hönshuset. Andy trodde att Felicity kanske hade ett, och det hade hon också. Tyvärr var det sönder men hon skulle försöka laga det till imorgon.
Jag återvände hemåt för att upptäcka att det fanns ett meddelande som väntade på mig. Det var från Landon och handlade om kaniner. Jag styrde Marble tillbaka till fårfälten. Landon berättade att kaninerna på fältet var lekfulla och tyckte om att man jagade dem, och han tyckte att jag skulle prova att fånga några. Både Marbel och kaninerna verkade ha skoj! Sen begav jag mig hemåt och stöp i säng efter en mycket händelserik dag!
Men innan jag hann rida till Firgrove berättade James att flasken vi skickade ut igår hade kommit tillbaka. Jag föreslog att vi skulle skjuta ut flaskan med kanon! Det finns ju massar med kanoner i Fort Pinta. Först fixade jag en tunna krut.
Sen trodde James att kanonen allra högst upp på fortet skulle blir perfekt för detta. Jag la i flaskposten, laddade kanonen med krutet och sköt iväg! Flaskan hamnade långt ute i havet denna gång. Jag beslöt att ta vägen genom Hollow Woods till Firgrove för att berätta för Landon hur det gått. Han blev glad och hoppades att hansk falska skulle komma fram snabbare än vad hennes hade gjort. Som tack för hjälpen fick jag en filt han beställt på postorder och som han inte behövde.
Mr Franklin i Firgrove skrattade gott när han såg myntet jag fick behålla frå skatten. De var tydligen inte värda någonting. Statyn däremot... Det var en staty från det förhistoriska hästfolket på Jorvik och även om statyn hamnar på museum så fick vi en rejäl hittelön. Mr Franklin skulle se till att Mrs Holdsworth och Godfrey fick sina delar också. Den gamla hatten fick jag behålla!
Efter att ha lämnat veterinären fortsatte jag till Norra Länken. Av Elizabeths beskrivning kändes det som den rätta platsen. Jag började med att fråga arbetsledaren om han kände till något om en vulkansten. Det visade sig att de hade massor! Det var bara att plocka upp en och ta med tillbaka till Elizabeth.
Nu var det dags att leta upp jordstenen, stjärnstenen och mosstenen.
Elizabeth trodde att stjärnstenar skulle finnas vid Valedalesjön, så det var dit jag begav mig först. Den var lätt att hitta, jag hann inte ens fram till sjön innan jag såg en i gräset längs kanten av berget.
Sedan fortsatte jag längs Silversongfloden, där Elizabeth påstod att det finns mosstenar. Jag letade ett tag men hittade till sist en i närheten av det gamla huset med vattenhjulet.
När det gällde den sista stenen, jordstenen, tipsade Elizabeth mig om Vingården. Jag red hem och bytte häst innan. Marble behövde verkligen komma ut lite. Hon var riktigt yster under hela vegen till Vingården. Väl framme småpratade jag lite med Judy och passade på att fråga henne om jordstenar. Hon berättade att de gräver upp sådana lite då och då, men baronessan tycker att de är så fula att de slänger dem i utkanten av Vingården. Jag fick leta ett tag innan jag hittade några ungefär där jag brukar ta jordprover till Carneys analyser.
När alla stenarna nu var funna red jag tillbaka till Elizabeth. Hon förklarade för mig hur jag skulle tyda runorna, men sen var det upp till mig att lista ut vad som skulle göras.
På runstenen stod det: "Placera stenarna inifrån och ut efter jordens färger, från planetens kärna och utåt". Hmm, sagt och gjort. Jag började med den röda närmast mitten och fortsatte att placera ut dem i följande ordning: Brun, grön och blå.
Och som genom ett trollslag var runstenen borta och där stod en skattkista istället. Den innhöll några silvermynt, en staty och en snygg hatt. Nu vad det hög tid att återvända till James. Gissa vad han gjorde? Just det, han tog silvermynten och så fick jag hatten och statyn. Jag hade ju några att dela skatten med så jag beslöt att bege mig till Firgrove först.
Jag var precis på väg att fortsätta till Valedale när Felix ropade på mig. Han verkade upprörd. Han babblade om att något var fel med fontänen och det tog ett tag innan jag förstod att det var ankar som saknades. Varje sommar kommer de tydligen till fontänen, men i år hade de inte dykt upp. Han bad mig att höra med Will om han sett något från kvarnen.
Som om inte det var nog så hade Mario berättat för Felix att han hade sett några vilsna lämlar vid observatoriet. Varje år brukar lämlarna ge sig ut på pilgrimsfärd, men tydligen hade något gått snett i år.
Jag beslör mig för att börja med ankorna. Will berättade att de brukade mellanlanda på Everwindfälten innan de fortsatte till fontänen och föreslog att jag skulle kolla där. Jag hittade en fjäder dränkt i olja vid en av stenmurarna och tog med den tillbaka till Will. Han ville att jag skulle skynda mig tillbaka till Felix med fjädern.
Jag berättade för Felix om Mr Kembells oljeborrningar och han föreslog att jag skulle ta med fjädern till veterinären så hon kunde analysera om oljan kom därifrån.
Veterinären lovade att analysera oljan, men föreslog att jag inte skulle vänta på att analysen skulle bli klar utan rida till oljefälten för att se om där fanns några ankor i nöd. Väl framme tog det inte lång tid innan jag hittade fem stycken indränkta i olja. Stackare! Jag lyckades fånga in dem och red tillbaka till veterinären med dem så fort jag kunde.
Nästa steg blev nu att göra rent ankorna och för det behövdes specialtvål. Tyvärr hade veterinären slut på tvålen och undrade om jag kunde köpa lite av Felicity i Firgrove. Jag skulle ju ändå åt det hållet så jag lovade att göra det.
Men först red jag till Mario för att ta reda på mer om lämlarna. Enligt honom verkade de ha tappart bort varann och då han är fruktansvärt allergisk mot lämlar ville han att jag skulle samla upp dem i ryggsäcken. Sagt och gjort, jag samlade in alla lämlar jag kunde hitta.
Mario berättade att sista anhalten för lämlarna var Valedale och ville att jag skulle ta med mig dem dit. Sagt och gjort, jag och Foxy tog oss igenom Hollow Woods.
Först pratade jag med Sophie om lämlarna. Hon föreslog att jag skulle släppa ut dem och sen valla dem uppför berget till snön, den väg de brukar ta. Det funkade jättebra!
På vägen tillbaka från berget stannade jag till vid Elisabeth. Hon hade varit vid druidstenen. Det går att utföra en ritual för att få stenen att öppna sig, men för att kunna utföra ritualen behövdes speciella stenar. Den första, eldstenen, skulle finnas i djupt i berget vid slutet av Everwindfälten. Jag hade en god aning om vart det kunde vara, men först red jag tillbaka till Sophie för att berätta om lämlarna. Sen fortsatte jag till Felicity och köpte tvålen innan jag tog transporten till Silvergladebyn. Veterinären började rengöra ankorna direkt men det skulle ta ett tag. Jag får återkomma imorgon.
Jag fortsatte att träna Foxy en stund på morgonen, innan vi bagav oss hemåt för att äta frukost. Efter frukosten sökte jag upp Tan för att höra hur det gått med pengarna. Nu hade hon kommit på att hon troligen tappat pengarna vid fyren när hon varit där och tittat på utsikten. Jag tog mig en tur dit och kollade noga, men inga pengar. Däremot hittade jag en stjärna bakom fyren!
Tan var besviken över att jag inte hittat några pengar, det var verkligen det sista stället hon kunde komma på. Jag lämnde henne åt sina grubblerier och red till Silvergladebyn. Donald var färdig med min väst! Jag var bara tvungen att prova den, den blev superfin!
Nästa morgon var jag uppe tidigt, sadlade Foxy och red hela vägen till Mario för att se om Julie öppnad affären. Det hade hon! Allt verkade vara i sin ordning och i sortimentet fanns det massor med saker som hade med stjärnor och planeter att göra. Jag har lite ont om pengar just nu så jag kunde inte köpa något.
Sen pratade jag med Mario. Han hade världens överraskning! Han hade byggt en terrängbana vid observatioriet, som tack för att jag hjälp honom. Banan var inte så tekniskt svår men kuperad och innehöll några höga hopp.