På eftermiddagen red jag till godset för att se om Judy behövde mer hjälp. Jag höll på med stallsysslorna då jag fick se baronessan komma gående. Kom plötsligt på att Godfrey sagt något om en galoppbana, den kanske jag kunde fråga om.
Baronessan berättade att det fanns en gammal galoppbana och att jag kunde rida dit och kolla in den. Om den fortfarande gick att använda så fick jag gärna prova den.
Banan var verkligen i bedrövligt skick. Det låg en massa bråte överallt. Då fick jag en idé: Jag och Frosty kanske kunde hoppa över allt skräp istället för riktiga hinda. Vi testade och det gick ganska bra.
Jag red tillbaka till godset och förklarade för baronessan hur långt arbetet kommit. Hon sa att jag gärna fick återvända dit mellan varven för att se hur banan ser ut. Sen sa hon åt mig att gå till stallet och se om de behövde hjälp med något. fick känslan av att hon ville bli av med mig, men hon har kanske bara mycket att göra.
Judy behövde dock ingen mer hjälp idag men sa att jag gärna fick komma tillbaka imorgon.
Trots discot igår var jag uppe tidigt imorse. Fixade lite i stallet, pysslade med Frosty och tog en morgonritt till Fort Pinta. Där sålde de dagen till ära underbara midsommarkransar till hästar. De var dessutom billiga, så jag köpte en till Frosty.
Efter det tog vi en tur till Steve för att se om allt var klart inför festen. Han frågade om jag drömt om någon särskild. Jag viska vem i hans öra och han tyckte vi var perfekta för varandra! Vem då, undrar ni säkert. Men det är min och Steves lilla hemlighet!
Allt var klart inför festen och vet ni vad? Steve hade gjort en jättefin midsommar krans till mig! Nu kan festen börja!
Under tiden som jag fixat allt annat hade Steve äntligen skrivit färdigt inbjudningskorten. Jag red till Derek med dem så att alla skulle hinna få sina inbjudningar med posten.
När jag kom tillbaka visade det sig att Landon inte är den enda som är glömsk. Steve hade glömt att det skulle vara en jorvikisk flagga i toppen på majstången. Det vara bara att för mig och Frosty att göra ytterligare en tur till byn, denna gång till rådmannen och be om en flagga.
Tack och lov hade han massor med flaggor och jag fick en som jag hissade upp i stången.
Nu var äntligen alla förberedelser klara. jag kommer att stupa i säng ikväll med buketten under kudden
Om Steve var förvånad eller arg över att jag varit borta så länge, så visade han det inte.
Nu behövde han hjälp med att samla ved till bålet och hänvisade mig till en dunge i närheten av Barneys silo.
Han tipsade mig också om att samla 7 sorters ängsblommor och lägga dem under huvudkuddden inatt. Då skulle jag drömma om min älskade, sa han. Först tänkte jag inte göra det. Det finns ingen speciell kille liksom, bara hästar. Men så kom jag att tänka på Josh... Det fanns ju mängder av olika sortes blommor på ängen, så jag hade inget att förlora egentligen om jag plockade några och fick min bukett.
Grenarna räckte gott och väl för ett stort bål. Jag red tillbaka till Steve och lånade tändstickor för att kunna tända det, men det tog sig inte. Grenarna var för blöta. Steve kom då på den brillanta idén att lite diesel kanske skulle hjälpa och sa åt mig att kolla med Barney om han hade någon.
Barney gav mig fotogen istället för diesel och jag red upp till festplatsen och hällde det försiktigt över grenarna. Skulle just till att tända bålet när jag kom på att tändstickorna fanns kvar hos Steve. Det blev en lite tur dit igen... Steve gav mig tändstickorna och ett nytt uppdrag: Att rida till Landon och kolla om han hade koll på musiken.
Jag red först till Landon. Han var nog lite förvånad över att se mig igen, men förvåningen blev snart till förskräckelse. Han hade glömt bort att boka spelmännen! Hur skulle vi göra nu? Turligt nog nämnde han att han brukar lyssna på Små grodorna hemma på sin bandspalare. Jag föreslog att vi helt enkelt kunde ta bandspelaren till platsen.
Jag red tillbaka till festplatsen med tändstickorna och bandspelaren. Jag ställde bandspelaren på marken vid stången och provade att tända bålet igen. Oj vad det flammade upp!
Baronessan var visserligen glad över att vinrankan var skickad på analys och rören lagade, men hon hade inte tid att prata. Det där företaget G.E.D (Global Energy Domination) verkar vålla henne stora bekymmer.
Hon hade inga fler sysslor åt mig, så jag red lite snopen därifrån. Jag kastade en blick på mobilen och fick panik! Var klockan så mycket? Ullen! Festen!
I stressen lyckades jag rida åt helt fel håll. Jag skulle till fåraheden Landon men hamnade på ett oljefält istället. Och gissa vem jag sprang på där? Mr Kembell så klart... Han var inte glad att se mig. Jag hade ju förstört hans planer på lyxlägenheter i Moorland och nu skrek han åt mig att jag minsann inte skulle förstöra hans oljeborrning också. Tro mig, jag red gärna därifrån.
Till slut hittade jag fåren och Landon. Givetvis hade han ingen ull på lager, utan jag fick låna en ullsax och klippa lite själv. Han berättade att han jobbar för baronessan och att det är ett heltidsjobb att vakta fåren.
Nu var det hög tid att rida tillbaka med ullen till Donald. Landon bad mig hälsa så mycket.
Donald verkade mycket nöjd med ullens kvalitet och jag kunde återgå till midsommarförberedelser.
Jaha, flaskorna var ömtåliga så det kändes bäst att leverera dem så fort som möjligt. På godsets gårdsplan träffade jag butlern Godfrey. Jag lämnade flaskorna och passade på att fråga hur det var med baronessan.
Han sa att hon haft mycket att göra, då G.E.D ställer till problem och hon bygger en ny galoppbana.
Frosty var aningen trött efter alla turer. Jag frågade Godfrey om det fanns ett stall här som jag kunde pyssla om henne i. Han svarade att Silvergldes Hästsportcenter låg precis här intill. Sen betedde han sig märkligt. Först sa han att jag skulle prata med Linda. Sen blev han röd i ansiktet, jättestressad och sa att jag givetvis inte skulle prata med Linda utan med Judy. Märklig man.
Om Godfrey var knepig så var stallflickan Judy hans raka motsats. Hon hade brunt hår i hästsvans och verkade riktigt glad att se mig. Thomas Moorland hade berättat en massa om mig och Frosty. Judy hade ridit Frosty när hon kom till Jorvik för första gången och hon var glad över att hon hamnat hos mig. Jag rodnade lite över allt beröm.
Judy sa att jag gärna fick hjälpa till i stallet (mot lite betalning såklart). Det hade varit körigt sen stallflickan Linda hade lämnat dem.
Jag frågade lite om baronessan. Judy menade att hon varit jättekonstig på sistone, att hon verkar alltmer hysterisk och spenderar mer och mer tid inlåst i slottet.
Det som Judy akut behövde hjälp med just nu var läckande vattenledningarna. Jag red runt och vred av kranarna där det läckte. Godset verkar något förfallet. Baronessan kanske är sjuk?
Judy var inte den enda på godset som behövde hjälp. Carney, Marley och Barneys bror, jobbar också där. Han frågade om jag kunde tänka mig att läsa av jordanalysprover samt hämta ett skott från en vinranka. Någon som hette Sonja skulle tydligen göra det, men hon hade inte lyckats hitta några.
Jordanalyserna var snabbt avlästa och det tog inte lång tid att hitta ett skott. Under tiden hade Judy letat fram rörmokargrejer, så då blev det dags att reparera de läckande rören. Till slut var alla rören fixade och Judy tyckte att jag själv skulle berätta det för baronessan.
Äntligen skulle jag få se henne igen! Det kändes ännu mer spännande nu efter alla historier om henne och slottet jag hört under dagen.
Just när jag skulle rida iväg mot slottet hörde jag någon ropa på mig. Det var skräddaren Donald. Han förklarade att hans ull var slut och att han efter den långa och hårda vintern behöver mer ull för att kunna sy jackor åt folk. Han undrade om jag inte kunde göra honom en tjänst och hämta mer ull hos fåraheden Landon.
Snäll som jag är (jag är faktiskt otroligt hjälpsam) så sa jag att jag kunde göra en sväng förbi när jag lämnat kakorna. Egentligen var det inte helt osjälviskt, för jag tänkte också testa Wills väderkvarnsbana igen.
Silverglades slott är en imponeradende hög med sten haha. Tyvärr var det järngrindar framför porten och ingen öppnade. Jag hade inget annt val är att återvända med kakorna. Ville gärna smaka på en, de doftade himmelskt...
Harald verkade förvånad över att ingen öppnade och att slottet var stängt. Han berättade att folk hört en flicka gråta från slottet om kvällarna och han tyckte att baronessan hade varit nervös på sistone. Själv hade han inte hört någon gråt och trodde att allt var en löjlig spökhistoria. Hu, jag hoppas att det inte spökar där!
Jag gjorde mig redo att ge mig av då Haralf gav mig en låda med provflaskor. "Här, de ska till Vingården. Rid försiktigt, de är ömtåliga. Du kan ge dem till butlern om baronessan inte är där", sa han. Innan jag han protestera var han borta.
Nästa uppdrag blev att rida till Barney för att se om han hade något att tillverka bord av. Han lovade att han skulle ta traktorn till festplaten för att sätta upp några bord.
Sedan var det dags att kolla att maten och drycken var på gång. Rådsmannen i Silverglade ansvarade för maten och han försäkrade försäkrade mig om att den skulle vara t.o.m bätte än förra årets. Tydligen var den hemliga ingrediensen kärlek...
Drycken var också under kontroll, meddelade Harold. Nu nr långbordet var på plats skulle han köra upp förfriskningarna direkt. När jag ändå var där undrade han om jag kunde leverera lite kardemummakakor till Baronessan. Tydligen var det hennes favoritkakor.
Visserligen hade jag händerna fulla med midsommarfesten, men jag är lite facinerad av Baronessan, så jag svarade "Javisst!".